gssonhundarna

Jag använde i stort sett hela åkern idag, lade bara 3 pinnar samt slut, idag var det focus på spåret. Många vinklar och ett virrvarr och en stor båge a´la Monika Henriksson. Precis här brakade det till när jag gick ut spåret, trodde det var en stor gren som gick av men det var tydligen ett vattenhål, jag hade stört ett rådjur som sprang därifrån, W,s enda reaktion var just denna, titta till och fortsätta, bra! Wienna trasslar sej tillbaka till spåret efter en återgång. 3.an hemma Här blev det svårt, W trodde inte det var sant att jag gått över vägen och fortsatt efter vägkanten, hon letade spår åt skogshållet men fick hålla på och stöka ett tag sen kom spåret i näsan, va? har människan gått över vägen igen och ut på på åkern? Helt klart sa W, där låg ju slutet.

Igår fick W ett riktigt avancerat spår, det blev lite mer än jag planerat. Nova fick springa med när jag la spåret som blev nästan 1.8 km Wiennas längsta spår tror jag. Jag hade runKeepern på och höll på att få hjärtattack när den engelska tanten började prata i bröstfickan. Jag la ut 10 pinnar och ett slut. Fick till ett riktigt bra spår med kullar, skog ris sankmark åker och en vägövergång. Tänkte rasta W på en annan åker och ta det lungt på klubben innan spåret skulle tas. Men kossan W ville bara äta det underbara gräset som kommit efter slagningen så det blev lite inkallningsövningar med stanna och ligg med långa avstånd. När vi åkte tillbaka till klubben såg jag att en hundbil stod parkerad där jag lagt mitt spår. Spåret låg ca 2 tim och gick väldigt bra den första halvan, trodde inte att hon skulle klara av att gå i mitt spår så bra när Nova stökat runt, det var en glad överraskning. På andra halvan kände jag i linan att hon blev tveksam, efter ett tag stannade hon och nosade febrilt i en liten cirkel, tittade på mej, nosade igen och gjorde en liggmarkering, jag var 99% säker på att det legat en pinne där, panik!! vad gör jag nu? bestämde mej snabbt för att inte belöna då det faktiskt inte fanns någon pinne där (dåligt samvete deluxe fick jag), sen gick hon över en pinne och senare blev det liggmarkering utan pinne igen. När vi fortsatte spåret såg jag en snitsel, misstänker att någon lagt ett spår över vårt och trott att våra pinnar låg och skräpade. Sen blev det dags för vägövergång med liten transportsträcka i vägkanten innan spåret gick ut på åker, lite fladdrigt blev det men det berodde på att det blåste ganska bra när spåret lades. Åkerbiten var svår med mycket vinklar och en 10 m övergång mellan åkrarna i högt gräs. Wienna var rejält trött men väldigt glad när slutpinnen dök upp. Det finns olika teorier gällande slutpinnen har jag märkt, själv tycker jag att den ska meddela att målet är nått och att det är färdigspårat. Det märks att W har fattat galoppen för hon brukar inte liggmarkera den utan bara plocka upp, komma till mej och få godis, vill ha den kastad igen och få mer godis. Jag är verkligen nöjd över hennes spår hon jobbade på trots att pinnarna var borta, hon kämpade på bra där jag i efterhand förstod att det hänt något som jag inte visste vad. Glad Wienna efter väl utförd uppgift.

Vi har varit i Stockholm/Lidingö i helgen och hjälpt Susanna att inhandla möbler mm till nya lägenheten. Vädret var helt perfekt på lördagen, den stora shoppingdagen för hundarna som spenderade mycket tid i bilen med kortare koppelpromenader i storstan. Jag fick lite dåligt samvete för det men blev upplyst om att dom får ju göra en massa saker annars så det går ingen nöd på dom, ja dom har har ju rätt faktiskt. Koppelpromenader är ju inte alls för oss så man ser ut som en såndär j-a bruksmänniska som inte har någon ordning på hundarna, dessutom fanns det massor att lukta på så dom for fram och tillbaka, åt olika håll förstås. Annars skötte dom sej bra, vi sov i lägenheten och det låter ju i flerbostadshus men det var inga problem. Jag hann snika till mej några timmar på stan på söndag eftermiddag och brände lite pengar. Både hundar och människor var trötta när vi landade hemma igen, det sliter att vara i storstan.