ofivillig långpromenad

Måndagar brukar vi ta det lungt, i vanliga fall! tänkte bara luffa lite i skogen och köra en uppletanderuta. Rutan gick bra sen började det gå fel, kopplet låg kvar på platsen där W satt och väntade så vi fick leta, sen snurrade vi runt och letade snitslar och började gå, tydligen åt fel håll. Helt plötsligt kände jag inte igen skogen, det var gammalt avverkningsris, kalhyggen, urskog, älgbajs i massor, myrmarker och till sist en helt död skog, allt var svart tom marken var täckt med någon svart geggig sörja och dom grädde på moset var vi omringade av breda konstiga 
bäckar. Då var jag xtra glad att W lyssnar på mej, hon fick stå mitt i skiten långt bort från mej medans jag försökte hitta något ställe att ta mej över. vi kom till ett kalhygge och såg plötsligt 2 hus som jag tyckte jag kände igen, dock hade jag inte sett dom från min possition, haha! vi mosade över det sista kalhygget och kom upp på baksidan av gårdarna, då var jag så trött så jag sket i vilket, kom ganska närma ett avhusen och tittade in, där stog en man i köket och lagade mat, till min förvåning gjorde han ett Fagerstahej, dvs ett litet ryck bakåt med huvudet, jag vinkade och fick en liten vink tillbaka, cool kille. Fick ringa gubben för att komma till bilen för numera går det ju inte att gå på dd större vägarn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0