Då var det dax igen.

För en tass skada, inte så väldigt farligt denna gång men ändå, så himla tråkigt att ta det lugnt och det brukar ju ta sin lilla tid att få det att läka. W har för vana att ha sönder sej mellan tramdynorna men jag är inte helt förvånad att det blir trasigt ibland med tanke på hur hon misshandlar sej själv i skogen, det går tame.fn i 180 knyck, men vad ska man göra det är bara att hoppas på att det inte blir nåt värre. Vi har haft en del sår på fötterna, trasiga klor och en avslagen tand so far. Fast hon är helt fantastisk att  hantera trots att det inte är helt skönt när matte dundrar på med alsolsprit, och bandage bryr hon sej inte om längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0