130302

Dagen började bra, W och jag tog en vända i skogen, lyckade klocka in solen faktiskt. Tänkte ta en träningsfri dag och bara tänka på musklerna för oss två. Men icke sa W som hittat en helt perfekt slykvist på 2 dm som hon ville att vi skulle göra något med. Den fick bli belöningen när vi tränade kryp och fjärr, den var tydligen värdefull för den räckte länge. I vanliga fall ignorerar jag allt vad pinnar heter men den här var så ynklig så den skulle inte kunna orsaka någon skada. Vi hämtade mammas hundar till lunch, en mellan pudel och en toypuden som verkligen är pytteliten. Jag satt mej på golvet och alla hundarna kom fram men då fick W för sej att vakta mej och pratade inte fint! jag sa till en gång, inget hände, sa till henne med grepp i halskragen, då tyckte tydligen W att jag hade fel och sa det åxå. Ops och där hamnade hon på rygg. Pudlarna stod 3 m ifrån och glodde med stora ögon och W låg kvar utan tillsägelse när jag kallade på de små. Vi åt lunch och W fick inte sista biten som hon alltid brukar få, bara för att visa att jag är flockledaren och äter först, om det blir nåt över får underhuggarna resterna men inte idag. Pudlarna hämtades och solen sken så vi stack iväg en sväng igen. Den här gången var det en grankotte som blev bästa leksaken och lite träning blev det. Bestämde mej för att försöka igen med att få W att hoppa över min arm. Gick inte alls kan jag meddela, hon körde allt hon kunde komma på inklusive nostarget på vanten, i ren frustration skällde hon fantastiskt bra så jag belönade det med kotten. Nån gång ska det väl gå att få hundskrället att hoppa över armen men än så länge är hon helt blond. Eller förstås jag eftersom jag inte kan komma på hur jag ska lära henne det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0