130315

De senaste dagarna har vi mest sprungit, ja iallafall Wienna. Ibland glömmer man bort smultronställen man brukar åka till, jag gillar ju när det är folktomt så hundarna får vara just hundar, bara får springa omkring och fixa med sitt. Det kräver ju en viss öppenhet så man har koll på läget och för några dagar sedan kom jag på att vi skulle åka till Högbyn, en nerlagd skidanläggning sedan några år tillbaka. Det var mycket folk då, det kom busslaster med sportlovslediga barn med matsäckar, det fanns restaurang, grillstäder och värmestugor men nu är det öde, allt är nedplockat. Vi har promenerat längs scooterspåren på bergskammen i härlig sol. Igår gick vi nerför en backe som var ganska brant iallafall när man har ett relativt nyopererat knä. Vaknade i morse och kände mej som 80 år i kroppen, det märks att man tagit det lugnt ett tag. Jag får nog försöka ta det lite lugnt idag och inte klättra nerför berg för i morgon blir det heldag på klubben, ett dagsläger som jag skrivit om tidigare, och då vill man ju kunna gå lite snyggt. Fast jag är himla sugen att packa ryggan och gå till toppen, sitta där och fika i solen. Igår kväll var det våra träningstid i hallen, 2 tim på 5 hundar, man kan tro att det är lång tid med icke då, det rasslar bara till sen är den slut. Det känns riktigt bra förutom att W nuförtiden ligger lite väl lång fram i fria följet, Däremot gjorde hon 2 superfina framåtsändande med läggande från på 30 m och det är riktigt bra för att vara mattegrisen Wienna. Det hände en ganska intressant sak igår när vi kom hem och jag tog ur hundarna ur bilen. Släppte upp hundarna på ena sidan av huset och W började vindmarkera mot andra sidan, raggade och började skälla. Sen sprang hon runt huset och började skälla som en galning mot grannens hus, jag gick för att kolla vad hennes problem var och bakom en jättehög häck satt grannens son och solande. Han är väldigt sällan hemma så hon kände väl inte igen hans lukt. Det är första gången som W sagt till ordentligt, annars har det mest varit några skall som för att påkalla min uppmärksamhet. Som tur är har hon lärt sej att folk som går förbi på vägen är helt ok där kan hon bara stå och titta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0