gssonhundarna

Vi promenerade i ett skoterspår igår Wienna var förstås lös och Nova i en kortare spårlina. Helt plötsligt far det 3 rådjur över stigen alldeles framför oss och W blir stel som en pinne! där trodde jag att det skulle bli hennes första jakt och att jag skulle tappa kontrollen över henne. Kallade in, inget hände, hon stod som förstelnad, kallade in igen och då släppte låsningen och hon kom men var väldigt stissig och snurrig och ville bara iväg, det krävdes en hel det snack från min sida för att dämpa henne, hon visade med att tydlighet att det fanns nåt kvar i skogen och när jag kikat ett tag såg jag några till rådjur på andra sidan stigen. Det var riktigt jobbigt att ha ett gäng framför och samtidigt veta att några andra fanns någonstans bakom tyckte hon. Vi stannade ett tag för att lugna ner henne och försökte bjuda på snask men hon hade knappt tid till det, tog väl någon bit mest för att bli av med mej och inte bli störd. Nu kom min utmaning, skulle jag koppla eller inte? Fasen heller tänkte jag, måste prova utan, vi var ju trots allt i storskogen. Hon var fortfarande riktigt på men kontrollerbar, hon for mellan alla spår men kom när jag kallade fast jag fick använda min lite barskare röst. Phu! Dukiga W.