gssonhundarna

För exakt en vecka sedan vaknade jag på Löwenströmska. Operationsdag och inget att äta, fick reda på att jag skulle opereras sist alltså ca 1130. väntan blev lång och hungrig hann jag bli, oroade mej faktiskt inte så mycket. 1230 rullades jag till op! då hade jag surnat till rejält. Vaknade på mitt rum ca 1600 och var hur hungrig som helst, lassade i mej en grovarbetartallrik och drack flera koppar kaffe. Jag var själv på rummet så jag funderade på vad om hänt med min rumskompis som åkt till op på morgonen, jodå det var bara fint, hon låg på uppvak, vad jag själv inte fattade var att jag åxå låg på uppvak bara att jag inte fått plats bland dom andra utan fick egen kupé ett helt dygn, lyx! Vilken tur, jag tyckte det var stökigt nog att vara själv med nån aparat som ströp armen en gång i timmen och förde liv, fingertutan på andra sidan som åkte av och förde liv syrror som stökade och störde. Hemgång i fredags och jag fick känna mej lyxig, blev satt i rullstol som på amerikanska filmer skjutsad av en höggravid syrra som dessutom drog min väska, in på apotektet fick kvittera ut en hel kasse vita piller som var färdigpackad och klar, sen blev jag placerad i väntrummet för att invänta min taxi. Resan hem blev ingen räkmacka, ställningen för knät inte den bästa så jag dök ganska snabbt ner i apotekspåsen och tittade en låda med texten, används vid stegrande värk och den gjorde susen ganska direkt men 2 tim i snöoväder var riktigt jobbigt och jag som nästan hela dygnet efter jag kom hem med undantag av alla tider som skulle passas för pillertagning. Nu är det träning vila som gäller. Stackars gubben min, han har helt plötsligt fått en invalido att ta hand om, 2 hundar som annars inte är hans stora intresse, dessutom har Nova börjat löpa och Wienna börjat fälla. Vi har haft runt - 18 de senaste dagarna så inte jag, Wienna och speciellt inte Nova har haft någon överdriven längtan ut trots att det varit soligt och fint.