gssonhundarna

Tänkte om i morse och tog viltspåret innan det vanliga eftersom jag inte var säker på om jag skulle hitta tillbaka till bilen, vi skulle träfffas längre upp på skogen och tänkte att jag kunder ringa dom för lite biltutande.Wienna spårade helt fantastiskt trots att spåret var hur långt som helst. Hade nog vari helt förvirrad och stressad när jag kom ut på kalhygget för jag vr helt säker på att vi gått över slutet men W spårade över hela hygget och där låg skånken!! Då var hon riktigt trött. Jag är tydligen het högervriden för jag försökte verkligen att gå vänster på vägen till bilen men icke. Hamnade efter ett enormt kalhygge på en grusväg?? Herregud vad är det här för väg då hade verkligen ingen aning! bara att välja håll då. Hmm tycker att jag känner igen och jadå där långt bort står Yvonne som jag ska spåra med och och frågar var jag har bilen, alltså en bra bit nerför vägen fick jag erkänna. Bara att traska tillbaka och upp igen för att lägga ett lägrespår till Yvonne och De Soto. Spåren låg ca 1,5 tim och Wienna stack som en kanonkula i rutan litet bakspår blev det men hon löste det, det var väldigt risigt och knöligt i börja och det låg dessutom ett ben som var exakt i storlek med spårpinnarn hon tänkte först markera men ångrade sej, där blev det lite svårt och hon körde sitt sätt att hitta tillbaka till spåret, stora vänstervarv, det är bara att släppa linan och låta henne jobba. Har insett att det bara är att träna i risiga skogar där näsan inte kan vara i backen. Efter tappet spårades det helt fantastiskt med rullmarkeringar och stor glädje över att hitta pinnarna. Nova fick frispåra ett av spåren, hon tuffar på och har inga liggmarkeringar utan svansen snurra som en propeller. Nu är det märgbensparty på altanen.